Mina problem startade i nian. Gymnasiet är ett enda stort svett- och ångestminne. Kunde inte fokusera så mycket på studierna. Ägnade tid åt fotboll där jag fick lov att svettas men jag svettades överlägset mest av alla.
Detta orsakade med andra ord psykisk ohälsa. Jag vågade inte kontakta tjejer eller gå på fester. Höll mig hemma mestadels. Var ständigt nervös för att börja svettas.
Nu är jag 50 år men har fortfarande ångest inför möten etc. Speciellt varma och fuktiga dagar. Åkte två ggr per år till Köpenhamn för kostnadsfri behandling och fick ett betydligt bättre mående. Kände mig säkrare på mig själv och vågade mycket av det jag inte vågat förr. Blev betydligt mer social.
Jag blev oerhört besviken över att Försäkringskassan inte godkände diagnosen och att verksamheten i Köpenhamn lades ned. Flera jag känner tycker inte att svettningar är ett problem men när de själva svettas t.ex. p.g.a. att de kommit in i övergångsåldrar eller snabba cykelturer till jobbet så klagar dessa alltid själva.
Jag förstår inte att det är så svårt för människor att fatta våra problem med svettningar. Tycker Swartling och kompani gör ett oerhört viktigt jobb för oss som är i denna situation!