Andreas, 45 år, Verksamhetschef

När jag var ca 20 år fick jag för mig att jag hade onormal handsvett. Jag svettades även mycket från huvudet och axlarna, men mest vid träning. Jag sökte läkarvård och till slut blev det en sympatektomi-operation (svettnerven i armhålorna brändes av). De 3 första dagarna var en fröjd, men därefter började jag svettas från bröst och rygg, mer och mer ju fler veckor som gick.

På somrarna (och även varma vår/höstdagar) kunde jag inte klä mig normalt efter rådande temperatur för jag var tvungen att på något vis dölja mina stora svettfläckar som annars syntes tydligt och väl på t-shirts och skjortor. Stora svettfläckar innebär att i princip hela ryggen och bröstkorgen blir genomvåt. Att dölja detta är inte lätt då jag svettas otroligt mycket på bröst och rygg då det är varmt (och/eller är stressad). Den enda paniklösning jag kom på var att handla svarta slipovers, helst i ull. Kommentarerna haglade från omgivningen ”Hur kan du vara så påklädd nu när det är så varmt?” osv. Det slutade med att jag typ aldrig utsatte mig för situationer där mina stora svettfläckar skulle synas. Undvek att vara på stan osv. När vi åkte till badplatser så var jag snabb med att ta ett dopp per omgående, eftersom jag var sjukt svettig redan under bilfärden trots AC på väldigt låg temp.

Livet hade blivit ett helvete!

Jag tog kontakt med sjukvården efter ca 10 år (då jag var 30). Jag hade googlat kring denna sjukdom och läste att en del hade fått ”viss” lindring med hjälp av tabletter och botulinumtoxininjektioner. Efter otroligt mycket jobb (läkare på vårdcentral ville först att jag skulle tala med en psykolog.) så fick jag en remiss. Detta slutade med ett recept på tabletter och botulinumtoxininjektioner 1 ggn/år. Av detta fick jag ”viss” lindring men kunde fortfarande inte ha på mig t-shirt eller skjorta på vår, sommar eller höst. Och om jag visste att jag skulle på möten, födelsedagar och andra tillställningar så var det att ta på sig någon form av tjockare tröja/slipover för att dölja svettfläckarna.

Nu är jag 45 och mitt liv är fortfarande ett helvete! Jag har berättat om mina problem, men jag märker att omgivningen inte kan sätta sig in i min situation. Jag mår som bäst när det är kallt ute och vintern är den årstid jag längtar till. Inte för att jag svettas mindre, utan för att det är normalt att då ha mycket kläder på sig och då kan jag per automatik dölja mina svettfläckar utan att få kommentarer.

Jag har under dessa år blivit mer osocial, undviker sociala sammanhang över lag, undviker att ta en fika på stan osv. Mitt samliv är i stort sett obefintligt, då svettningarna hindrar mig från fysisk kontakt. För en månad sedan fick jag ett brev från regionen att min botulinumtoxinbehandling är ”indragen” och detta förvärrar givetvis mina svettningar. Nu har jag bara tablettbehandlingen kvar för att få ”viss” lindring av mina stora svettningar på bröst och rygg.

Att inte bli tagen på allvar eller nekas behandling som ger en ”viss” lindring är inte roligt. Detta är inte bara ett fysiskt handikapp, utan även ett socialt handikapp som måste börjas tas på allvar omgående!