Lotta, 47 år, anhörig

Är inte själv drabbad av hyperhidros men min son har det. Jag som anhörig vill också skriva och berätta hur det är att leva och känna sig maktlös med en älskad son som lider.

Att inte veta från dag till dag om han lever, självmordstankar. Att veta att han inte kan jobba med det han vill. Att veta att han fick sluta med sin älsklingsidrott på grund av hyperhidros. Att inte hälsa som man gör med handslag. Att inte våga träffa tjejen han ville dejta. Att inte plugga vidare för det går inte att hålla i pennan och pappret som går sönder. Att alltid ha mörka kläder fast det är sommar. Att veta hur asocialt livet kan bli. Att veta hur han bortförklarar sig i situationer för att slippa på grund av sin hyperhidros.

Är så maktlös över veta att jag inte kan hjälpa till med något mer än finnas där. Om det fanns en del av mig/organ vad som helst, skulle jag inte tveka en sekund att ge det till min son så han fick leva utan denna sjukdom. Jag önskar så att det kommer något bra som kan hjälpa alla med denna j…a sjukdom. Den måste tas på allvar!

Tror att i forskningsvärlden är denna sjukdom tyvärr ännu inte så intressant som typ cancer med mera, men att det förhoppningsvis blir. Men alla ni och min son️, ni är hjältar som kämpar. Vill också säga att jag kämpar men på ett annat sätt. Jag vet också att komma till att acceptera sin sjukdom är ett stort steg i sin uppgivelse som finns där. Jag kommer kämpa för min son med det jag kan och mer.

Älskar dig F av hela mitt hjärta, du är en otrolig kämpe i mina ögon trots alla dina hinder på livets väg på grund av hyperhidros. Och jag är säker på att alla ni andra är lika älskade av era nära och kära. Kommer hålla alla tummar och tår att dessa berättelser från er alla tas på allvar.