Vid 19 års ålder började jag svettas uttalat. Som tur var hann jag avsluta gymnasiet innan allt började. Mitt första arbete var fysiskt inom sanering och transport. Svettningarna blev bara värre och värre. Jag gjorde allt i min makt för att dölja mina svettningar för andra. En stickad tröja en stekhet sommardag för att dölja armsvetten. Bar dessutom shorts innanför arbetskläderna för att arbetskamraterna inte skulle se svetten genom mina byxor. Skammen var utom all rim och reson. Hela mitt sociala liv, familj och mina närmaste, har tagit stryk p g a svettningarna. Jag ville verkligen umgås med mina nära och kära, men tyvärr drog jag mig tillbaka med olika ursäkter för att dölja mina problem.
Så klart svettningarna påverkade hela min livssituation! Hade så negativa tankar kring mitt liv och min framtid…
Men så en dag hösten 2013 såg jag en artikel i Metro som handlade om hyperhidros. Jag kände igen mig precis i det som beskrevs. Jag som trodde jag var ensam i hela världen med mitt problem.
Allt gick fort, fick diagnosen hyperhidros, behandlades via EU-vård i Köpenhamn första gången januari 2014.
Vilken skillnad!!!!! Att det fanns ett normalt liv efter behandling med botulinumtoxin.
Hela mitt liv har tagit en så stor vändning till det positiva sen dess. Jag skaffade mig ett nytt jobb samma år, ett arbete jag alltid velat ha. Mitt sociala liv har ökat markant sen mina behandlingar.
Jag har fått tillbaka det liv som är normalt för de flesta andra! Kan inte med ord beskriva hur mitt liv blev så mycket bättre sen jag fick möjligheten att via EU-vård få behandling i Köpenhamn.
Efter att Försäkringskassan och Högsta Förvaltningsdomstolen har stängt vägen till statligt finansierad EU-vård måste jag betala 40.000 kr per år för att må bra. Fyra gånger per år tar jag bilen till Stockholm för att få den hjälp som är livsnödvändig.
Ska det vara så?