Thobbe, 67 år, pensionär

Så länge jag kan minnas har jag lidit av detta. Blev väldigt retad i skolan för att jag alltid var svettig. Inte blev det bättre i arbetslivet heller med kommentarer som ”du svettas!”, som om jag inte var medveten om detta, eller ”har du glömt torka dig efter duschen”. Variationerna på kommentarerna var många men lika sårande.

I mitten av 90 talet fick jag göra en sympaticus operation och där sa man att jag under en tid skulle få kompensatorisk svettning på övriga kroppen cirka 1 år. Det blev bara värre och stannade där, ingen återgång till normalt svettande. Med tiden lärde jag mig vilka färger jag skulle ha på kläderna för att dölja problemet, eller ha tröjor utanpå skjorta/t-shirt. värst var det när jag lämnade avtryck i stolen eller soffan jag satt i.

Det är en kostsam sjukdom, då bäddmadrasser måste bytas varje halvår, alternativt tvättas. Kostnader för kläder ökade i drastiskt, då jag tvättade sönder mina kläder på grund av alla byten varje dag. Att alltid gå med blöta kläder bidrar även till nedkylning av kroppen och det i sin tur bidrar till ständiga förkylningar.

På jobbet hade vi sjukförsäkring som gjorde att jag kunde göra mina behandlingar med botulinumtoxin, som lindrar en tid i alla fall. Dessa veckor/månader som detta verkar är guld värda. Jag är så tacksam för min försäkring, som jag tog över när jag blev pensionär. Tycker synd om alla som inte har den möjligheten utan måste själva bekosta behandlingen. 

Att se folk på stan, vara svala och avslappnade är frustrerande. De kan gå i vanliga skjortor eller t-shirt utan att ha stora blöta fläckar oavsett temperatur. Blir avundsjuk på dem. Jag har lärt mig acceptera att vara blöt, när det är 30 grader ute, men att jag är blöt när jag sitter hemma i soffan, med fläkten på högvarv det är inte acceptabelt.

Mitt sociala liv har blivit lika med noll på grund av denna sjukdom. Hittar på alla möjliga ursäkter för att inte följa med på olika tillställningar. För tillfället, under pandemin som pågår, slipper jag ljuga och hitta på i alla fall, eftersom jag tillhör riskgrupper. 

Jag är en social person i botten och saknar verkligen detta med att hitta på saker, bjuda hem folk osv. Men vem vill bjuda hem någon som är så blöt på rygg och mage att man kan vrida ur kläderna?