Rebecka, 46 år
Minns inte exakt när den började men jag led mycket av underarmssvett när jag var i tonåren, något min mamma också hade haft när hon var ung. Hon hade övervägt att operera sig men på den tiden opererade man bort svettkörtlarna under armarna och eftersom hon hade små barn hon bar omkring på passade det inte. Jag minns en gång fortfarande, jag var ung och jobbade extra i en skoaffär. Vi hade en lång kö i kassan. När jag gick på toaletten såg jag att jag hade stoooooora LP-skivor under armarna. Något jag aldrig sett på mina kollegor eller kompisar. Jag skämdes otroligt mycket.
På grund av armsvetten bestämde jag mig för att kontakta läkare och kom till Danderyds sjukhus där man berättade om en operation där man skar av nervtrådarna så man inte kunde svettas under armarna eller händerna, händerna hade aldrig varit ett problemområde fört mig. Läkaren berättade kort att några få patienter hade fått kompensatorisk svettning men han fick det att låta som att det var väldigt ovanligt och inte mycket kompensatorisk svettning man fick.
Jag beslutade mig för att genomgå operationen. Det är mitt största misstag och det beslut som fått mest negativ påverkan i hela mitt liv. Efter operationen försvann min handsvett vilket jag inte hade problem med innan. Nu kan mina händer bli så torra att de spricker och de är mer rynkiga än mina kompisars. Armsvetten är kvar.
Det läkaren sa att det är samma nervtrådar till händer och underarmar stämde alltså inte och jag har fått en FRUKTANSVÄRD och helt olidlig kompensatorisk svettning på rygg, bröst, och ljumskar. Jag kan inte röra mig utan att det forsar på rygg och bröst och då menar jag forsar. Kläder blir genomblöta. Det är mer än en gång jag gått hem på väg till en fest för att jag blivit blöt på väg dit. Ångesten jag får när jag ska krama någon och jag vet hur den andra kommer känna hur dyngsur jag är. Ångesten att gå på dejt, lära känna en ny partner och visa hur mycket jag svettas.
Nätterna jag vaknar med dyngsura lakan. Bilsäten som blir blöta, stolar och soffor jag lämnar blöta fläckar efter mig på. Hur jag sitter i soffan och kollar tv, helt still, och det plötsligt börjar rinna. Naturligtvis påverkar det min självkänsla, mitt självförtroende och mitt sociala liv. Jag drar mig undan. Att aldrig få känna mig fin och färgglad för de enda färger jag kan ha på mig är vitt och svart. Känslan när en kollega säger ”det är sååå äckligt med människor som svettas”.
Jag har ofta en yrselkänsla, inte minst på sommaren och jag tror det är kopplad till salt/vätskebrist på grund av svettningarna. Psykiskt mår jag naturligtvis otroligt dåligt av det här och kan ta upp alla mina tankar när jag känner hur sjöblöt jag är.
Bästa försöket att dölja svettningarna är väl att använda färger det inte syns i. Tycker inte det finns något material som funkar bättre, däremot finns det material som funkar sämre.
Jag har tagit tabletter, Ditropan eller/och Egazil, men på grund av biverkningar såsom demens vill jag inte ta dem. Jag har även fått botulinumtoxin men efter att ha läst om allt tjafs med Försäkringskassan orkar jag inte. Jag har inte råd att betala för det heller. Botulinumtoxin har fungerat relativt väl. I början mycket bra, efter ett tag bra men inte hundra alla tre månader.
Familjen och några vänner/kollegor vet om detta problem. Ingen har sagt något negativt men jag tror att bara ett fåtal verkligen förstår vad det innebär.
Kommentarer som: Oj vad varm du är, omskrivning för blöt, känns jobbiga
Jag tycker naturligtvis att alla som lider, för det är verkligen det vi gör, av hyperhidros ska få behandling inom sjukvården men jag tycker det är SKANDAL att vi som fått dessa problem på grund av sjukvården och sympaticusoperationen inte får det bekostat. Det är sjukvården och ingen annan som åsamkat mig denna skada och detta lidande. Det finns lindring att få, och det vägras vi. Helt sinnessjukt.