Jag är mamma till en flicka som haft HH sen hon var ca 3-4 år, idag är hon 18.
När vi märkte att hon hade problem med svettningarna var hon 3-4 år och satt och ritade. Hon gick och hämtade hushållspapper för att torka händerna för att hon inte kunde hålla pennan utan att glida.
Vi gjorde ingen stor grej av det då, men med åren började kompisar påpeka att hon hade blöta händer. Vi hade då även märkt att fötterna var minst lika drabbade, liksom armhålorna. När hon var 11 besökte vi läkare för problemen och fick remiss till hudmottagningen. Där blev hon endast erbjuden botulinumtoxinbehandling för händer och armhålor, fötterna ansågs inte vara socialt handikappande. Då skulle hon få 1 behandling per år, och utan sövning.
Innan hon hann bli kallad hade hon fått diabetes typ 1 och hade nog med alla sprutor där, som spruträdd nybliven tolvåring. Så hon valde att avstå just då.
Vi fick genom en FB-grupp nys om svettkliniken i Köpenhamn. Dottern hade då hunnit bli ca 15 år. Där kunde hon få behandla alla områden och få en lättare sedering eftersom hon är spruträdd.
Vi var till Köpenhamn vid två tillfällen innan de tyvärr stängde. Det kostade oss med resa och hotell ca 6-8.000kr varje gång och det var värt varenda krona! Proffsiga, vänliga, förstående och underbara personer som jobbade där!
Efter det har dottern även fått HH i ljumskar och baksida lår. Vi har köpt jontoforesmaskin som hon använder periodvis, men ofta är händer och fötter torra och såriga då de är blöta så mycket, så det gör ont när man försöker använda jontoforesen…
För vår dotter är sjukdomen nästan värre än hennes diabetes enligt henne själv, hon lider och skäms mer för den.