Christina, 67 år
Jag fick min hyperhidros för ca 8 år sen, fattade ingenting och alla sa att det var övergångsbesvär, men jag visste att det var något annat. Beställde tid på Svettkliniken på St:Göran och fick diagnosen hyperhidros. Några månader efter det fick jag komma till Danmark. Jag har helkropps hyperhidros så jag blev sövd och efter några dagar var jag helt svettfri, vilken lycka, jag lever och det höll i sig nästan 2 år, dags för nästa resa till Danmark och det höll i sig över ett år.
Sen kom stoppet, inget mer Danmark, sen dom stängde ner och jag inte får hjälp har livet blivit ett helvete. Jag har suttit i min soffa dag ut och dag in, månad ut och år in, jag har gått upp över 35 kilo och har rygg- och bensmärtor. Lever isolerad 67 år gammal, ensam och övergiven från en utåtriktad tjej med massor av vänner, igår fick jag lämna min älskade hund som har varit min räddare men kan inte gå ut längre.
Jag lever i en skitig lägenhet eftersom det är omöjligt att städa när svetten sprutar, går jag ut blir jag plaskblöt, är jag vid varmt vatten blir jag plaskblöt, jag är fast i min egen svettiga kropp och har inga tårar kvar. Psykisk ohälsa och kommer inte att överleva, har inte en muskel kvar på grund av stillasittande i så många år.
Får jag inte hjälp snart så kommer jag bli bland dom första dödsoffer som Hyperhidros orsakat, alla följdsjukdomar som blir när man inte kan röra sig leder till en alltför tidig död, jag vet att jag snart inte kan gå, idag slår smärtan ut rygg och ben, när jag gått ca 150 – 200 m sen kommer jag inte längre. Svetten vräker ner, får hjälp tillbaka om nån granne ser att jag fastnat, jag lever inte längre, är en börda som ingen kan ha med sig eftersom jag varken kan gå eller dryper av svett.
Snälla hjälp! Jag hoppas för alla att vi får behandling på högkostnadskortet innan fler människor går under, jag tänker på alla yngre som inte får leva ett normalt liv.