Kicki 31 år, psykolog

Jag har haft problem med min hyperhidros så länge jag kan minnas, framförallt är det händerna som besvärat mig. I skolan fick jag ha ett extra papper mellan handen och skrivpappret för att det inte skulle bli alldeles blött och oanvändbart.

Hyperhidrosen har påverkat mitt liv enormt mycket. Jag har valt bort yrken (praktiska/hantverksyrken) och fritidsintressen (t ex pardans, spela instrument, olika idrotter) som inte skulle gå att genomföra med blöta händer.

Jag väljer oftast kläder utifrån att svetten inte ska synas och att jag ska kunna torka av händerna på dem. På somrarna har jag på mig strumpor inomhus om jag är med någon annan för att det inte ska bli blöta fotavtryck på golvet. Det blir det ändå, men mindre tydliga.

Framförallt tycker jag att mitt självförtroende, självbild och självkänsla har påverkats, och mitt sociala liv. Det är otroligt handikappande och väldigt skamfyllt. Tycker att hyperhidros borde kunna räknas som en funktionsnedsättning.

En stor fördel med coronapandemin har varit att man inte längre behöver ta folk i hand titt som tätt, det är annars något som jag alltid oroar mig för. Jag försöker undvika närkontakt med människor så mycket som möjligt i vanliga fall.

Jag har i vuxen ålder provat både jontofores och botulinumtoxin för händerna, båda har fungerat bra. I tonåren provade jag någon form av tabletter, men det funkade inte så bra och jag blev väldigt muntorr.

De enda i min omgivning som vet är min man och min mamma. En gång berättade jag för min dåvarande psykolog att jag inte ville gymma eftersom jag var rädd att tappa tunga vikter p.g.a. mina blöta händer. Hon skrattade och sa ”Men så illa är det väl inte!” När jag sa att jag har hyperhidros ville hon inte tro på att det är en sjukdom, utan försökte få det till att jag svettades p.g.a. stress, jobbiga känslor, osv. Jag är själv psykolog och vet ju att det inte är så. Kände mig otroligt kränkt och förminskad.

Minns också en gång i högstadiet när vi skulle dansa vals på idrottslektionen. Jag fasade för det och svettades såklart massor. Efteråt hörde jag killen jag dansat med beskriva det som ett vattenfall inför de andra killarna i klassen och skratta åt det.

Slutligen kommer jag ihåg en reklam för något apotek där de skrattandes sa att man minsann inte behöver göra en egen jontofores-maskin (vilket jag gjort) utan att absolut torr funkar alldeles utmärkt (det gör det inte!). Det tyckte jag kändes väldigt oprofessionellt.

Jag har ett barn och hoppas innerligt att hen ska slippa hyperhidros. Det är en diagnos jag inte skulle önska min värsta fiende.