Marita, 59 år, sjukpensionär

Jag har sedan barnsben svettats i mitt ansikte och huvud, så att håret är dyngsurt. Har lidit av att i hela mitt liv till och från blivit hånad över mitt röda blöta ansikte och dyngsura hår. Kommentarer att – så varmt är det väl inte? – har du sprungit? Oj, vad svettig du är. M.m.

I skolan var det inte kul med gympa, fast att jag älskar att ha det. Men alla kommentarer varje lektion förstörde det roliga. Så man var ofta sjuk på dom lektionerna. Man lägger ihop varmt svettigt ansikte och huvud med dålig kondition, jag har dessutom aldrig någonsin varit trådsmal. Jag visste inte att detta var en diagnos, utan jag var väl i dålig form, och det har förföljt mig i alla år.

Sommaren är tuff, men jag måste säga att vintern är värre. Man smälter inte in i mängden som när det är varmt ute och alla svettas lite. Att på vintern med -10 ute komma till tunnelbanan och alla huttrar. Jag ångar från huvudet och måste ta av mig jackan på tåget och fångar då givetvis uppmärksamheten, då alla andra fryser i kylan. Så är min vardag och visste inget om att en behandling fanns till dess att en fd arbetskollega sa till mig för några år sedan att du lider kanske av samma som mig, hyperhidros.

Pratade med min läkare och hon visste inget om detta. Jag bad henne att remittera mig till svettkliniken. Jag han komma ner till Köpenhamn och få en botulinumtoxinbehandling en gång under lagen om gratis vård inom Eu. Den behandlingen höll i tre månader och för första gången kunna sminka mig med hudprodukter var en konstig känsla, har aldrig använt det tidigare, då jag ändå bara torkar bort allt ganska snart. Jag kunde vara fin i håret, då det var torrt. Permanentade mig i många många år, då håret bara blev lite lockigare om det blev blött och fuktigt. Nu är det nästan alltid uppsatt, då mitt långa hår blir så obehagligt när det blir dyngsurt, och jag passar inte i kort hår.

Jag som då är sjukpensionär och inte har någon inkomst att räkna med, har absolut inte råd med att betala för behandling själv. Så nu är jag åter dyngsur och ser tillbaka till de tre månader av frihet jag hade för 5 år sedan. Att inte kunna få behandling för det här inom högkostnadsskydd är ju inte klokt. Snart 60 år och vart finns vår hjälp att få ett torrt liv? Hur kan detta räknas som skönhetsingrepp? Bara för att det är botulinumtoxin? Beslutsfattare bör ju veta att toxinet inte slätar ut några rynkor i mitt ansikte, utan hjälper mig endast att få vara torr som de flesta andra, att få leva drägligt.