Kickan, 54 år, språkkonsult

Jag märkte som ganska ung att jag svettades mer än andra, men visste inte då vad hyperhidros var. Jag svettas mest i huvud/ansikte och bål, och det är svårt att dölja. På anställningsintervjuer har jag suttit med svetten rinnande i ansiktet och fått frågan hur jag egentligen mår. Med åren har jag lärt mig att alltid vara ute i sjukt god tid till möten för att hinna tvätta/torka av mig och hinna ”landa” innan mötet och låta kroppen acklimatisera sig. Eftersom jag jobbar som konsult och själv kan styra min tid går det oftast bra, men det förlänger mina arbetsdagar med någon timme varje dag. Det har också tagit lång tid att lära sig vilka färger och material som passar på kläder. Och det gäller bara om det inte är för varmt och allt flyter på.

Det har hänt mer än en gång att jag stannat hemma från jobbet för att det har varit för varmt och jag har insett redan på morgonen att jag skulle komma drypande av svett till alla möten. Svårt speciellt när man möter nya klienter. Och svårt att sälja in sina tjänster på nya företag när man ser ut som om man sprungit ett marathon i en regnskog precis innan man kommer till första mötet. Man framstår inte som hälsosam, direkt. Och jag tränar ändå, äter bra och är inte överviktig. Det har inget med det att göra, även om det ser ut så.

Jag har fått botoxbehandling två gånger och det har gjort en enorm skillnad. Jag har kunnat jobba nästan normalt och inte behövt känna den ständiga oron för att håret ska se ut som om jag är nyduschad på ett möte, eller att kläderna ska ha stora svettfläckar på rygg och bröst, eller att det ska droppa från tinningarna eller nästippen.

Jag har lärt mig att bara träna på utomhusgym nu, på äldre dagar. Att gå på pass på gym är uteslutet eftersom jag knappt hinner värma upp innan svetten rinner. Då har jag sedan en pöl under ansiktet vid armhävningar, eller under cykeln på spinningpass.

Jag har också lärt mig att alltid packa tvättlappar av frotté på resor för att alltid ha nya tillgängliga i handväskan och snabbt torka av ansiktet innan man går in på en restaurang eller dylikt.

Jag har på sätt och vis lärt mig att leva med min hyperhidros, även om det begränsar mig både i jobbet och på fritiden. Men det som gör mig mest ledsen är att mina barn har ärvt det. De har ett helt liv framför sig där de måste försöka lära sig att leva med, hantera och parera sjukdomen och tyvärr se den begränsa sina liv.