Marie, 41 år, Polis

Första gången jag minns att jag svettades onormalt mycket var när jag kände svett rinna från armhålan i fjärde klass. Vi stod i luciatåg och sjöng. Efter det förvärrades svettningarna mer och mer varje år. I mellanstadiet hade jag otroligt mycket handsvett också. Handsvetten lugnade sig med åren, men resterande svettningar på kroppen eskalerade. Värst och mest utmärkande var den okontrollerade svettningen under armarna. Jag har tack och lov inte haft problem med lukt, men svetten i armhålan bara kom oavsett om jag var aktiv eller ej, till och med även om jag frös. Stora ”LP-skivor” under armarna och det var en ständig kamp att hitta ”bra” material på tröjor där svetten ej syntes. När man är plaskblöt under armarna blir man också väldigt kall vilket är väldigt obekvämt och ofräscht.

Att cykla till skolan i tonåren gjorde att det var som att trycka på en knapp där svetten började forsa. Minsta ansträngning så satte kroppen igång att svettas tex på ryggen, rumpan, hårbotten, ljumskarna, brösten och under armarna. Sedan fick man gå kall och blöt i skolan tills man torkade något på kroppen – under armarna torkade jag aldrig.

Svettningen har stört mitt ungdomsliv och gjort att jag undvikit vissa aktiviteter eller liknande på grund av min svettning. Minsta ansträngning som att dammsuga hemma, rensa bland kläder eller rensa till återvinningen gör att svetten börjar forsa. Om jag tar en kort promenad, till och med vintertid så svettas jag så kläderna blir blöta.

När jag var 25 år läste jag att man kunde testa botulinumtoxin i armhålorna mot svettning, jag bad en läkare på vårdcentralen att skicka remiss till läkaren på hudmottagningen. Läkaren på vårdcentralen hade aldrig hört talas om denna behandlingen. Detta var andra gången som jag sökte hjälp för svettningarna. Första gången var jag 16 år. Men vilken lycka när behandlingen funkade!! Redan andra veckan märkte jag skillnad! Effekten höll i sig i ca 4–6 månader.

Idag är jag 41 år och har fortfarande problem med svettningarna. Jag har genom åren testat deodoranter, mediciner som Inderal, egazil och ditropan samt absolut torr (som inte funkar eftersom man aldrig är torr vilket man ska va när man lägger på det). Medicinerna gör munnen väldigt torr och ärligt vet jag inte hur stor effekt jag märker, det är bara en liten effekt för mig. Något jag vill tipsa om är absolut torr servetter, dessa har jag använt på ryggen mm. Funkar någorlunda iallafall men få dagar.

Svettningarna gör att man känner sig smutsig och ofräsch. På sommaren är det extra jobbigt, då svettas jag otroligt mycket på hela kroppen. Jag kan tex inte cykla till jobbet för då skulle jag behöva ha ombyte och duscha trots att det bara är 10 min cykelväg. Värst på sommaren är att svettas i ljumskarna och på ryggen. I armhålorna har jag fått botulinumtoxin. Jag har även testat det i ljumskarna men jag tror jag hade behövt fler stick för att det skulle funka och så många stick fick jag inte via vården.

Jag har varit öppen bland många vänner och berättat att jag tar botulinumtoxin mot svettningar. Många blir förvånade att man kan ta använda det mot svettningar.

Jag är orolig att jag inte ska få komma mer på behandlingar, att vården ska skära ned på behandlingarna. Det skulle verkligen orsaka så mycket lidande och psykisk ohälsa bland oss som har hyperhidros. Det är ett stort lidande att ständigt svettas så här mycket. Kläder slits och får slängas också på grund av detta.

När det blir över ca 22 grader ute på sommaren så vet jag att jag kommer få det tufft med mycket svettningar och kalla blöta kläder och många duschar och ombyten. Min önskan är att man forskade mer kring hyperhidros, vad det beror på och hur man kan behandla hela kroppen. Tyvärr vet jag många som helt låser in sig under sommaren för man lider så mycket av folks blickar mm att man inte vill gå ut. Det är fruktansvärt sorgligt, ingen ska behöva ha det så.

Jag måste avsluta med att säga att min svettning har inte avtagit med åldern vilket jag hört att en del vårdpersonal felaktigt verkar tro. Jag svettas mer än någonsin på ryggen, ljumskarna och i hårbotten. Jag hoppas innerligt att mina barn slipper detta och som sagt att forskningen går framåt.