Eva, 61 år, undersköterska

Jag var i 40-årsåldern när besvären började för mig, sedan har besvären bara blivit värre.
Det var på vintern och jag promenerade till affären. När jag kom in i affären så märkte jag hur svetten bara rann i ansiktet. Jag tyckte det var jättekonstigt och obehagligt (då förstod jag inte att det var hyperhidros).

I början så kom svettningarna bara ibland, inte som nu, när det konstant rinner vid minsta ansträngning. Jag pratade med min mamma om det, och då visade det sig att både min mormor och min pappa hade haft hyperhidros. Och då förstod jag att det var det, men jag kunde aldrig ana att det skulle leda till det h…..e som det för med sig idag.

Denna sjukdom har gjort att mitt liv är i botten, jag har ingen livskvalitet kvar. Jag isolerar mig, jag har tappat mitt sociala liv, jag är ofta sjukskriven (av annan sjukdom). Min ekonomi är lidande, har varit tvungen att ta lån för att få behandling.

Men det värsta är och som gör mig ledsen och deprimerad, är att jag inte orkar umgås med mina barnbarn så mycket. Den tiden som jag förlorar kommer aldrig igen. Och det gör mig ledsen och förtvivlad. Hyperhidrosen har tagit mitt liv ifrån mig!

Förut så var jag social, älskade att träffa mina vänner, att umgås med familjen. Svettningarna har gjort att jag isolerar mig, är helst hemma. Går och handlar när jag absolut måste.

Jag har fått injektioner med botulinumtoxin 4 ggr och det hjälpte mig, helt svettfri i 4-5 månader. Hela min livssituation blev så mycket bättre, jag levde livet, kunde gå ut och jag kunde ta på mig vilka kläder jag ville. Annars klär jag mig i svarta kläder för då syns svetten mindre.