Har alltid svettats mycket – även som litet barn – men i undre tonåren så eskalerade det, speciellt ljumskar, bröst och armhålor, så pass att jag skämdes något kopiöst. Hade alltid extra kläder med mig. Alltid svarta pösiga kläder. För svettfläckarna under armarna blev så stora så dom nådde nästan ner till byxresåren.Skämdes och kände mig så äcklig.
Jag har alltid varit öppen om mina svettproblem, men folk tror inte det är så allvarligt. Dom svarar alltid att ”ja alla svettas”. Men det är inte normala svettningar, en normal människa behöver inte byta underkläder fler gånger dagligen för att dom är dyngsura.
Jag fick min första botulinumtoxinbehandling för armhålorna när jag var 17 år. Sen dess har jag gjort det 1–2 gånger per år. Så tacksam över att min läkare tar mig på allvar och förstår min svettångest.
Men jag hade gärna velat få behandling i ljumskar, bröst, rygg och panna också.
Har testat tabletter, men tycker inte den hjälper sen tycker jag biverkningarna är läskiga, förvirring, demens osv.
Mitt jobb fungerar bra, men hade jag haft ett mer kroppsligt jobb så hade jag blivit sjuk. Jag jobbar på en daglig verksamhet där jag kan gå undan och ställa mig vid fläkten och svalka ner mig periodvis. Men en enkel promenad ute, sommar som vinter resulterar i att jag måste byta kläder och ställa mig framför fläkten i ca 10 minuter. Jag har lyckligtvis väldigt förstående kollegor.
Pandemin har varit jobbig för många. Men för mig har det varit skönt. Inte behöva gå på sociala sammanhang och krama folk.
Har vänner som tycker jag är fjantig som väljer bort saker, men jag skäms så mycket när man är på fester, bröllop osv när det ser ut som att man är nyduschad.
Min son, som är 10, har garanterat ärvt hyperhidros. Han svettas mycket om huvud och fötter. Men jag är glad att jag är insatt in detta så kanske det kan göra att han inte tycker att han är äcklig osv som jag tyckte under tonåren.
Hoppas att samhället ska bli mer insatta i hyperhidros.