Peter, 60 år, Sjukpensionär, fd Krögare
Hur man har det med Hyperhidros? Jag har nästan isolerat mig helt tack vare det här.
Mina svettningar började för kanske 15–20 år sedan då jag fick kronisk värk efter en misslyckad steloperation i ryggen på tre nivåer och fick mediciner mot detta och det började lite smått i början, men trots att jag lyckades sänka mitt intag av medicin nästan helt så fortsätter svettningarna och de senaste åren har det bara ökat och är nu helt utom kontroll och det är som om man vridit på en kran som det rinner om hela kroppen.
Jag får gå upp mitt i natten för att byta nattkläder då jag vaknar av att allt är blött och jag darrar och fryser. Jag får även byta badlakanet jag alltid har i sängen. Så är det varje natt! Det blir tröttsamt för det stör nattsömnen massor och man går och är trött hela dagarna.
Om jag ska gå till affären som ligger 200 m från bostaden, så klär jag på mig helt torra kläder, men jag hinner knappt komma ut förrän det börjar droppa om hela kroppen och ansiktet. Vintertid är ett helvete då jag på väg till affären och väl framme har totalt dyngsura kläder av svett trots att det är kallt ute. Jag lättar på klädseln i affären men bara så pass att T-shirt inte syns för mycket för den är dyblöt. När jag står vid kassan så rinner det svett i ansiktet och kropp och så klart glor folk på en hela tiden, kassörskorna tittar lite misstänksamt men säger inget. När jag ska gå hem med varorna så är det fruktansvärt jobbigt och kallt då mina kläder är blöta och det är minusgrader.
Väl hemma igen så huttrar jag och klär av mig allt och torkar mig som efter en dusch och tar på mig torra kläder, men under uppackning av varor är jag snart lika blöt om kropp och kläder som för 10 minuter sen.
Jag har ett badlakan i soffan och byter det då och då under dagen. När jag sitter där i min ensamhet, blir trött och ska ta en kort tupplur och lägger mig i soffan så tar det ca 5 min tills jag vaknar till av att det rinner i ansiktet och kroppen. Ibland sover jag lite längre men när jag vaknar så kan till och med ett av öronen vara fyllt med svett, beror på hur jag ligger.
De här korta vilopauserna är väldigt konstiga för jag kan typ känna mig lite halvtorr men så fort jag lägger mig och blundar så börjar det rinna svett kraftigt, men är jag vaken och sittande så rinner det inte lika mycket svett. Det har inga läkare kunnat svara på för kroppen ska ju inte gå upp i högvarv vid vila!?
Vintrarna är jobbigast då det är kallt ute och jag kan inte klä på mig mycket för då svettas jag ännu mer, så hela vintern har jag endast en t-shirt och en tunn bomullsjacka, typ gammal militärjacka, som står emot blåsten. Då det inte kan bli några härligt, vackra vinterdagspromenader alls, så jag går bara ut om jag ska till affären eller viktiga ärenden under vintern.
Sommaren är lite bättre men kläderna blir dyngsura och någon gång har man valt fel färg på shortsen så det ser ut som om man kissat på sig. Så riktigt bra under sommaren är det inte heller, då det rinner om ansiktet och kroppen hela hela tiden!! Folk tittar, jag ser det och det är jobbigt samt att det känns så ofräscht att gå runt med alla dessa blöta kläder hela tiden.
Jag kan aldrig klä upp mig i fina kläder och känna mig fräsch och snygg för det hela förstörs av svettningarna och jag ser till slut ut som om jag duschat med kläderna på. Jag bor ensam också och att försöka träffa någon går bara inte då jag skäms över svetten som rinner nerför ansiktet och kläderna blir bara blötare och blötare! Att gå ut och fika är ett bestyr. OM jag ens skulle orka mer än att försöka, klär på mig och tar en ryggsäck med ombyte och en mindre handduk och när jag är framme vid fiket efter ca 300 m så går jag direkt in på toaletten och byter alla kläder och torkar ansiktet mm, går sedan ut från toaletten och fram till kassan och beställer och får mitt fika och sätter mig och redan då rinner det ner svett i ansikte och man känner hur det rinner på ryggen och bröstet.
Så jag går inte ens och fikar längre, håller mig hemma.
Dessa svettningar har sedan många år tillbaka förstört allt mitt sociala liv, sitter bara hemma ensam och ser på film, serier och spelar tv-spel. Att träffa någon att leva med var en stor önskan en gång i tiden men det är helt borta ur tankarna nu sedan flera år. Jag har ingen livskvalitet alls, jag är ensam och sitter väl och väntar här hemma tills det här livet tar slut.
Jag har prövat en hel del mediciner mot svettningarna, här är ett par stycken: EGAZIL, som hjälpte ett litet tag bara, DITROPAN, tar den just nu men ingen skillnad hittills efter ca 10 dagar och ERCORIL, har jag precis fått licens beviljat men den finns just nu ej att få tag på, förhoppningsvis i mars/april
men inte säkert alls enligt Apoteket.
Om jag skulle pröva botulinumtoxinbehandling så skulle det behövas göras på hela kroppen så det blev inte aktuellt heller. Så jag hoppas väl på att det dyker upp någon mirakelmedicin som kan hjälpa men tills dess är jag fast där jag är och så lär det väl bli för resten av mitt liv. Det konstiga är att jag ej svettas om händer eller fötter men det är ingen större tröst.