Therese, 30 år, jurist

Jag har svettats om händerna så länge jag kan minnas, och har alltid mått väldigt dåligt av det. När jag var yngre medförde det till exempel att jag skolkade från gympan när det var dans, inte följde med på skolresor som jag visste skulle inkludera lekar som man var tvungen att hålla någon i handen, etc.

När jag blev äldre påverkade svettningarna mig till den grad att det började inverka på mitt yrkesval. Jag tänkte att jag inte skulle kunna bli jurist, eftersom det skulle innebära att jag dagligen skulle behöva skämmas när jag skakade hand med någon eller skrev på ett papper framför någon. Att skämmas inför andra har varit det absolut värsta.

Givetvis påverkades jag även av svettningarna när ingen annan såg. Att till exempel faktiskt inte kunna använda en iPhone för att händerna var för blöta var bara hemskt. Ett av mina värsta minnen är dock när jag som ung tonåring först inte fick komma igenom passkontrollen i USA för att de inte kunde ta ens fingeravtryck då jag svettades så mycket. Jag ville sjunka genom jorden och vart jag än skulle resa därefter försökte jag därefter att kolla upp innan om man skulle behöva lämna fingeravtryck. Semesterresor med familjen blev inte längre något att se fram emot utan snarare frukta.

Jag har alltid haft en dröm om att gifta mig och ha ett stort härligt bröllop. Men när jag blev äldre började jag även svettas i ansiktet och jag började tänka att jag inte skulle kunna gifta mig. Jag ville helt enkelt inte utsätta mig för att stå framför alla vänner och släktingar med allas blickar på en och svettas.

Sedan några år tillbaka har jag fått hjälp av doktor Swartling. Jag har inte någon gång då jag besökt någon vårdinrättning känt mig så väl omhändertagen. Det är också den enda gången jag inte skäms för mina svettningar, och bara det är så befriande. I ungefär två eller tre månader efter behandlingen är jag helt torr och det är helt fantastiskt. Livet förändras. Varje gång jag går på en behandling blir jag gråtfärdig för att jag är så tacksam att få hjälp.

Men jag får hjälp av mina föräldrar att täcka kostnaderna, annars hade det varit helt ohållbart. Jag kan inte för mitt liv förstå att detta inte betalas av staten. Behandlingen har varit avgörande för mina möjligheter att leva som jag vill – just nu arbetar jag som jurist och håller på att planera mitt drömbröllop, allt tack vare denna behandling.