Lovisa, 40 år, Kontorschef
Jag har alltid svettats om mina händer, ända sen jag var barn. Det var inget jag tänkte på innan skolan, men när man på lågstadiet skulle dansa hand i hand på gympan så torkade alla av sina händer efteråt, det var väl eg då det blev tydligt för mig att alla inte hade det som jag.
Det jobbigaste var nog ändå när jag började spela golf och klubban flög ur händerna tillsammans med att bollen flög iväg. Det är inte kul när man går i tredje klass – jag slutade spela.
När jag som ung vuxen (2006) studerade i Skåne skickade jag en egenremiss till neurologen och fick komma på min första botulinumtoxin-behandling, vilken befrielse!! Innan dess hade ingen hjälpt eller ens uppmärksammat det. Kanske hade jag inte brytt mig heller eftersom jag vet att vi har det i familjen, men oj vilken skillnad att inte svettas. Att inte behöva bry sig om att händerna droppar!
Jag har även utan problem fått hjälp i andra landsting eftersom mitt problemområde primärt varit händerna (fötterna har inte behandlats, men det är ju tråkigt att lägga ut pengar när skorna blir vita av salt från fotsvett). När jag kom till Stockholm tog det stopp. Har du testat deodorant? Jag sökte mig då till svettkliniken och fick den hjälp landstinget inte gav. Jag har även fått mina fötter behandlade och vilken lyx att kunna gå i sandaler på sommaren! Många tar det för givet men när man glider runt i och ur skor så kan man inte gå i dem, det blir alltid strumpor och skor även om det är 30 grader varmt!
Sen stängde Köpenhamn och då tog det slut, inga fler behandlingar sedan dess och så är det, vill inte vänja mig vid det eftersom jag anser att alla ska ha rätt till vård i vårt land, men tyvärr känns det som om svensk sjukvård är på väg bakåt. Ekonomerna styr och vi ger ingen vinst och läkarna får då inte behandla eller har inte kompetens att göra det. Verkligen synd eftersom detta inte är skönhetsbehandling utan för att livet ska fungera normalt. Botulinumtoxin används vid andra sjukdomar så varför inte denna?
Min omgivning vet om min problematik och genom att prata om det har fler sagt ”men vänta, så har min kompis” eller ”jaha, är det kanske det jag har, trodde bara jag alltid var svettigare än andra”. Jag tror genom att visa att vi finns så kan vi också hjälpa andra!