Linn, 42 år

Min hyperhidros uppkom vid 13 års ålder och vad jag upplevde lite smygande. Vid 14 år var det ett faktum och lukten hade tillkommit. Jag förstod att det inte skulle vara så eftersom mina kompisar svettades på en normal, rimlig nivå. Jag började skämmas och blev expert på att inte lyfta upp armarna så att lukten inte skulle sippra ut. Hade gärna stora tröjor där armhålorna inte nuddar tyget. 

Jag har problem i armhålorna, främst höger. Har även problem med ryggen och under brösten. 

Främst är det kläder som är mitt stora problem. Jag vet inte hur många tröjor och jackor jag slängt eftersom de till slut börjar lukta ingrodd svett. Vissa plagg har jag förstört efter en användning på grund av att lukten satt sig så hårt i tyget. Jag lägger mycket pengar på främst tröjor, måste köpa ny uppsättning varannan, var tredje månad. 

Känner mig begränsad varje gång jag är ute i sociala sammanhang. Jag vet att jag luktar. Sen fryser jag eftersom jag blir blöt och kläderna fuktiga. Ständig spänning både mentalt och fysiskt över att det snart sätter igång igen..

För att förhindra att svettningarna syntes, sydde jag in disktrasor i under armarna på jackor och tröjor. Även försökt få trosskydd att fastna under armhålan med tejp.

Har inte sökt mig till primärvården för mina besvär, enbart specialiserad klinik, där jag fått botulinumtoxin och det fungerade första gången sedan blev jag som immun. 

Jag har berättat om min sjukdom för vissa i min omgivning och alla har tagit emot det bra. Tycker att det är lättare att kalla det sjukdom än problem det blir större förståelse då. 

Den vanligaste reaktion jag får från folk är kostnaden av klädinköp när jag berättar om den. 

Min högsta önskan är såklart att man börjar ta detta på allvar.