Marie, 52 år, farmaceut

Det tidigaste minnet jag har av mina svettningar var när var 12 år. Vi skulle hem till min kusin som fyllde 30 år, och där skulle vara mycket gäster. Jag vägrade följa med dit för jag visste att jag skulle behöva ta i hand och hälsa. Mina föräldrar förstod inte mitt problem och jag var tvungen att följa med dit.

Skoltiden var en enda lång plåga med allt från lärare som reagerade och kommenterade min handsvett, till klasskamrater som inte ville hålla handen när det var långdans kring granen eller lekar på gympan. Jag minns att vår syslöjdslärare sa till mig att det var äckligt att hålla i mitt sy- eller stickarbete eftersom det var vått av svett. Jag skämdes och ville inte gå på syslöjden mer. Jag hade ont i magen varje gång vi skulle ha slöjd eller andra aktiviteter där jag visste att det skulle bli nödvändigt att hålla i handen.

Jag älskade att teckna men det var besvärligt eftersom min handsvett var så kraftig att det rann ner på pappret så det blev alldeles blött. Likaså när man hade skrivning i skolan. Det hände att pappret gick sönder.

Att göra armhävningar på det gröna golvet i gympahallen fick mina svettiga händer att göra blöta fläckar efter mig. Jag blev så glad när de renoverade och bytte bort den mattan till ett träfärgat, parkettliknande golv, där mina våta fläckar inte syntes lika mycket.

Att skaffa killar i tonåren var jobbigt. Jag ville egentligen hålla handen men försökte att undvika det pga handsvetten. Det var så jobbigt att förklara och många blev så äcklade.

I början på 90-talet fick jag nog!!! Jag orkade inte längre höra alla kommentarer, försöka undvika handkontakt samt hitta på bortförklaringar till att slippa ta i hand. Jag hade provat allt – Absolut Torr, spola handleder och händer i kallt vatten och talk. Inget hjälpte!

Jag hade läst i en tidning att man kunde operera bort sin handsvett. Mitt hopp om ett svettfritt liv började. Jag hittade en läkare som var villig att operera mig. Han nämnde lite i förbifarten att KANSKE jag kunde börja svettas någon annanstans istället, men det var inte alls säkert. Jag fick ta den risken tänkte jag då, jag orkade inte ha det såhär längre.

Jag opererades i februari månad. Vilken känsla! Min handsvett var helt borta! Jag kunde känna hur det stack i fingrarna en kort tid efter operationen och visste att nu skulle svetten komma, men istället var det alldeles torrt! Snustorrt!

Däremot blev det värre på andra ställen. Det kom successivt. Min första sommar svettades jag så mycket i knävecken att det rann nerför mina vader! Sedan eskalerade det efterhand. Jag började svettades på ryggen, magen, under brösten, underlivet, ljumskarna, mellan skinkorna och fötterna.

För 6-7 år sedan fick jag reda på att man kunde få hjälp med sina svettningar med hjälp av botulinumtoxin. Jag kontaktade svettmottagningen i Köpenhamn och åkte dit. Jag behandlades på magen, ryggen, under brösten, underlivet och mellan skinkorna. Detta hjälpte mig oerhört mycket. Efter lite justeringar av doser och områden vid nästkommande spruttillfällen så blev mitt liv så mycket bättre. Jag kunde nu köpa kläder med andra färger och material. Så underbart! Jag kunde leva ett mer normalt liv utan att behöva tänka regelbundet på mina svettningar.

Jag fick sprutorna 2-3 gånger per år tills mottagningen i Köpenhamn lades ner. Det var jobbigt när jag inte längre fick mina sprutor, och jag blev väldig ledsen och nere. Mitt liv återgick till livet innan sprutorna – att alltid tänka ett steg framåt, allt för att undvika alla svettiga stunder och att välja kläder efter mina svettningar. Mina svettningar återkom med full kraft!

När jag inte längre kunde få sprutorna så fick jag prova Ditropan. Tabletterna gjorde bara så att jag blev väldigt torr i munnen och kände mig konstig. De hjälpte ingenting mot svettningarna. Dessutom oroade jag mig för att utveckla demens.

På grund av att min BH nästan alltid är blöt och jag försöker torka ofta, så har jag lite till och från problem med svamp mellan brösten. Det kliar och svider och jag får köra med svampbehandling titt som tätt.

Jag har även problem mellan skinkorna där jag alltid är mer eller mindre svettig. Efter en promenad så kan jag vara väldig sårig och irriterad och jag måste tvätta, smörja och byta trosor.

Att välja kläder har inte varit lätt men jag har lärt mig efter hand. Jag har aldrig klänningar eller tröjor med öppen rygg eftersom det syns att det rinner på ryggen eller är helt blank av svett. Jag väljer alltid färger och material där svetten syns minst. Jag använder nästan enbart svarta kläder.

I stort sett alla sammanhang tänker jag på mina svettningar. Är det fest och man ska sätta sig till bords så undviker jag att sätta mig på plaststolar som inte har någon dyna. Speciellt svarta stolar. Då kommer det att finnas en blöt fläck när jag reser mig upp! Jag undviker även skinnsoffor. Det blir väldigt svettigt och klibbigt. Är jag väldigt våt på ryggen så undviker jag att krama om mina vänner. Pinsamt när de kramar om och lägger sin hand på min rygg och där är alldeles blött.

Jag har nu hittat en arbetsplats där jag trivs med hänsyn till rumstemperaturen. Jag jobbar som farmaceut på sjukhuset och i läkemedelsrummet finns aircondition som jag kan styra. Den går för fullt året runt. Alla som kommer in där fryser och tycker där är kallt. Jag tycker där är underbart. Ibland fryser till och med jag, men bättre att frysa än att vara svettig!! Kommer jag utanför läkemedelsrummet börjar jag svettas direkt.

I hemmet har vi en golvstående fläkt som vandrar från rum till rum beroende var jag finns. På natten är den alltid på och täcket åker av och på under hela natten. Står jag och lagar mat så är fläkten vid min sida, likaså om jag har duschat och står och sminkar mig eller fönar håret.

Att stressa är värst! Då är jag helt genomblöt och måste lägga mig ner i sängen på en handduk med fläkten på högsta effekten. Det går inte att klä sig på en lång stund. Är man då på jobbet så finns inte den möjligheten och kläderna, trosorna och BH:n blir dyngsura. Det är bara att bita ihop, lida i det tysta och hoppas att ingen ser mina våta fläckar på kläderna.

Det ironiska i det hela är att idag kan man (i vissa landsting) få hjälp kostnadsfritt med handsvett med hjälp av botox. Hade jag inte opererat min handsvett då, så hade jag fått hjälp idag. Istället har jag fått svettningar på nästan hela kroppen efter handsvettsoperationen, men det kan man inte få hjälp för!

Det verkar som att jag måste leva med mina svettningar för resten av mitt liv.