Jessica, 45 år

Jag minns inte när mina svettningar blev ett problem för mig, men mitt största problem då var svettningar under armarna. Någon gång 1994-95 fick jag genom VC en operation där man gick in och brände nerver (tror jag). Jag tror dock inte att den operationen utförs längre. Den gav mig svett- och luktfria armhålor tills ungefär för ett år sedan då jag numera kan känna av lukt framför allt. Operationen gjorde nog dessvärre så att jag svettas mer på andra ställen. Det jag lider av allra mest är att svettas i ljumskarna. Det ser ut som att jag kissat ner mig. 

Har alltid fått välja kläder som döljer eller i alla fall som det syns mindre på. Mest svart, tyvärr, men sitter jag någonstans behöver jag liksom flytta mig och tyget så att det ev hinner torka då jag ska resa mig upp. Hade som sagt varit underbart att få slippa tänka på det. Samtidigt är det ju många som har detta och ju äldre jag har blivit så pratar jag om det så att de jag umgås med vet om. Svettningarna försvinner ju inte men känns något bättre att kunna säga/ förklara varför.  

Jag uppfattar det som att det blir värre när jag tänker på det. För mig är det ett problem i stort sett överallt. Givetvis inte samma om jag tränar då svettas ju alla mer eller mindre. Tycker nu när lukten också kommit tillbaka att det är sjukt jobbigt. Använder desinfektionsservetter och tvättar med lactacyd, gör egen deo, men får tvätta mig ofta.