Yvonne, 56 år

Jag började svettas mer än andra i början av åttonde klass. Första gången jag upptäckte det var när jag stod och pratade med några kompisar och såg att det var blött under armarna. Minns att jag inte reagerade speciellt mkt den gången. Men min hyperhidros blev snabbt värre och på vårterminen rann svetten så fort jag rörde mig. 

När jag gick i skolan var jag inte speciellt aktiv på idrotten eftersom det rann svett så fort jag rörde mig. När jag har sökt jobb har jag undvikit att söka till jobb där man måste vara klädd på ett visst sätt, t.ex. apotekare. Alla jobb med tajtare ”kostym” undviker jag. Har nu sökt en utbildning där man inte har tajta kläder och man jobbar för det mesta själv. 

Använder jag inte rätt sorts deodorant, börjar jag lukta svett på en gång. Jag har varit tvungen att slänga många linnen, t-shirts, tröjor och bh som antingen luktar svett eller har blivit missfärgade som inte går bort i tvätt. Är tvungen att köpa nytt ofta och måste köpa ny vinterjacka varje år på grund av lukt. Dessa pengar hade jag hellre lagt på annat, t.ex. spara för en framtida behandling. 

Oftast undviker jag sociala träffar bara för att slippa stöket med svetten. När jag väl kommer iväg så måste jag planera vägen dit så jag inte börjar svettas för mycket innan jag är framme. När jag är framme håller jag mig i bakgrunden eftersom jag har börjat svettas. Är det vinter ser jag till att jag är kall och fryser, för det minskar svettandet en del. 

Vände mig till VC här hemma och läkaren jag träffade hade aldrig hört talas om hyperhidros, så jag fick förklara vad det var och hur det påverkade mig. Läkaren tyckte det lät jobbigt men sa inte så mkt mer än det. Han kollade i alla fall hur det står till med behandling här i länet och får då svar att man endast behandlar händer inom landstinget. 

Har blivit behandlad med botulinumtoxin en gång år 2011 på en privatklinik och effekten höll i sig i 1 1/2 år. Har inte haft råd att göra mer behandlingar efter det.  

Har berättat för min familj och några vänner, men de tog det inte seriöst, för de är ju bara svett och du kan ju köpa deodorant. Har du testat absolut torr? Har efter det känt att det inte är någon mening att prata om det. 

Jag förstår varför det kallas den tysta sjukdomen för att man skäms och blir en mästare på att dölja den. Jag hoppas, att denna sjukdom blir tagen på allvar av vården i framtiden.