Christine, 40 år

Mina symtom debuterade när jag var runt 14 år. Jag började svettas men inte så att det hindrade mig från att leva så som jag ville. Jag förstod liksom inte att något var fel förrän jag blev äldre och regelbundet hamnade i obekväma situationer i livet.

I sociala sammanhang där jag träffade på nya människor började jag svettas något otroligt i ansikte och hårbotten, så mycket att det rann ner för ansikte och nacke och droppade ner på golvet. Ju mer jag tänkte på det desto mer rann det. Det blev ett allvarligt problem när jag började Gymnasiet, och inte för tala om när jag började dejta.

Men när jag kom ut i arbetslivet, då blev det riktigt illa. Då jag arbetar med människor har det verkligen varit ett stort bekymmer. Jag kunde inte titta någon i ögonen eller ha ett längre samtal för att jag skämdes så mycket över svettningarna att jag vände bort blicken och ansiktet mitt i ett samtal och försökte hitta olika diskreta sätt att kunna torka bort det snabbt och ju mer jag torkade desto mer rann det. Jag märkte hur folk tittade på mina svettområden och såg ut att tycka jag var märklig i mitt beteende när dem pratade med mig och det gjorde att jag ville avsluta samtalet så fort jag kunde och springa därifrån.

Jag har spenderat mycket tid på att alltid avbryta för att gå på toaletten och bara försöka lugna ner mig själv och torka bort svetten, alternativt avstått från sammanhang där jag vet att svetten skulle bli ett problem och hämma min sociala förmåga att ha ett tillfredsställande samtal med andra. Tänk dig att sitta med släkten på julafton, mitt i vintern svetten rinner, och hela håret och ansiktet är blött och svullet. Så himla pinsamt. Jag vill bara försvinna.

Efter många funderingar och en stark frustration vände jag mig tillslut till vårdcentralen för att söka hjälp. Jag blev nästan bortviftad och hänvisad till att köpa antiperspirant på apoteket som används i armhålorna. Jag har testat olika knep för att försöka minska svetten i ansiktet. Duschat flera gånger om dagen för att svalka ner mig. Rullat deodorant i hela ansiktet. Mindre smink för att öppna porer, mer smink för att täcka porer. Åka hemifrån tidigare för att hinna varva ner och svalka ner mig och hoppas på mindre svettningar. Smetat på absolut torr och nästan gråtit mig själv till sömns av dem smärtsamma stickningarna absolut torr har gett mig. Jag har eksem bland annat i hårbotten som kliat och gjort ont.

Jag förstod inte att det fanns andra med samma om inte värre symtom än mig förrän jag googlade mina problem, överdrivna svettningar och jag hittade ordet hyperhidros. Då hittade jag också Facebook gruppen och fick en massa bra tips för första gången i mitt liv. Andra gången tack vare gruppen kunde jag med lite skinn på näsan säga att jag misstänkte att jag lider av hyperhidros och möjligen kunde Ditropan eller Egazil vara en tillfällig lösning. Jag blev lyssnad på och fick utskrivet Egazil och en testperiod påbörjades. Jag har snabbt fått öka på dosen men jag svettas inte mer, vilket är värt alla biverkningar i världen just nu.

I höst ska jag få komma in för vidare prover. Jag hoppas innerligt på ett svar, en förklaring till varför detta händer mig. Men mest av allt vad man kan göra för att motverka det, på ett säkert och riskfritt sätt. Utan att utsätta sin hälsa för fara. Jag sväljer nio tabletter om dagen som egentligen är till för att motverka tarmbesvär och dessvärre med en ökad risk för demens, och dessutom en kraftig muntorrhet.