Frida, 42 år

När jag började skolan förstod jag att jag var mer svettig än andra då allt jag skrev blev alldeles ut smetat då jag är vänsterhänt och la min svettiga hand över texten. Det var läraren i lågstadiet som tog upp detta. Hon undrade om jag hade problem hemma, något som inte stämde överhuvudtaget. I denna ålder var det framförallt händerna som var problem. Vi sökte läkarvård och fick tips om absolut torr. Händerna blev så torra att de sprack och blödde. I mellanstadiet pratade vi med läraren om mitt problem vid just skrivning. Hon påpekade aldrig något under dessa tre åren.

På idrotten när vi skulle ha dans eller andra tillfällen när man skulle hålla varandra i handen så hade jag alltid långärmad tröja så jag kunde dra mudden över handen för att klasskamraterna tyckte jag var så svettig.

I högstadiet började problem med armsvett och även fötterna. Jag började gå i svarta tröjor, och skor där inte svetten syntes igenom. Jag förstod väl att det var normalt att svettas i puberteten men inte på den nivån som jag hade. Vid ett tillfälle minns jag att jag fick en svår svampinfektion på ena stortån på grund av att jag gått med blöta/svettiga strumpor. Redan i denna ålder började tankar på att dölja mitt problem.

Händer, fötter och armhålor var mitt stora problem. Mina föräldrar försökte hjälpa mig på bästa sätt och hittade sympaticusoperationen som genomfördes i Borås. Jag gick då första året på gymnasiet. Detta hjälpte mig till en början men svettningarna kom tillbaka inom ett par månader och enorma kompensationssvettningar började på rygg, bröst, bål, ljumskar.

Jag var i kontakt med Sahlgrenska runt 2007 och fick tabletter utskrivna, dock utan resultat. Jag hamnade i kö för botulinumtoxinbehandling men i slutet av 2008 lades avdelningen ner och jag hänvisades till vårdcentralen innan jag hann få behandling.

2009 kontaktade jag en privat klinik för botulinumtoxinbehandling under armarna som jag betalade själv, trots att det var en stor kostnad. Jag upplever att vårdcentralerna var och är fortfarande dåligt pålästa på hyperhidros. Två gånger om året betalar jag själv för botulinumtoxinbehandling under armarna men hade gärna gjort fler områden om det inte var så oerhört dyrt.

Mina problemområden är händer, det rinner från händerna, jag vill inte hälsa på folk, jag vill inte hålla någon i handen, varken mina barn eller min man. Blöta märken efter handavtryck. Det rinner från fötterna, på vintern blir jag ofta blöt och kall vilket gör att jag fryser. Jag kan inte gå barfota i skor då de glider runt och man ser svetten. Många skor luktar illa efter bara några veckor. Det är pinsamt att gå runt och det blir stora avtryck på golvet, särskilt när man är hemma hos andra. Jag har alltid extra strumpor, eller inneskor med mig. Strumporna svettas igenom på ett par minuter Ibland när jag vet att jag ska vara utan skor inomhus så tejpar jag fötterna med sporttejp för att hålla svetten borta.

Armhålor, där blir det stora fläckar på kläder vilket gör att jag blir begränsad i klädval.  Ljumskarna gör att vissa material syns fläckar på och det är oerhört pinsamt. Begränsar klädval. Vissa material luktar också väldigt illa när man svettas från ljumskar. Ryggsvettningarna ger stora fläckar på kläder, begränsar klädvalet starkt.

Varje dag är en kamp mot svetten, särskilt när jag ska iväg utanför hemmet. Jag har alltid en plan B för att dölja svetten, extra kläder, strumpor etc. I princip varje gång jag tar en främling i hand får jag kommentarer om att jag är kall och blöt, väldigt kränkande. Jag undviker att hålla både familj och andra i händer, dansa bugg etc. är uteslutet.

När jag arbetade inom hotellbranschen hade arbetsplatsen klädkod, ljusgul eller grön blus vilket var en pärs varje dag att lyckas dölja svetten. Jag undviker i allmänhet ställen där jag inte får lov att ha skor på mig. Första dramalektionen i gymnasiet visade sig vara i ett klassrum där man inte fick ha skor på sig. Golvet var klinker och stora fläckar syntes efter mina fötter. Detta har förföljt mig hela livet och gör fortfarande. Vissa material på stolar ger fläckar efter jag suttit på dem, oerhört pinsamt.

Kläder blir ofräscha lätt, jag tvättar i princip varje dag, ibland kan jag bara ha en tröja eller ett par byxor någon timme innan jag byter. Jag blir nedstämd de dagar svetten är som värst, jag blir irriterad och det går ut över min familj. Svetten gör sig påmind varje dag som en otroligt negativ och dålig känsla. Skor håller i ett par veckor.

Pinsammast är att ha tejpade fötter, bindor i armhålor. Jag försöker hitta nya sätt hela tiden att dölja besvären.

Vanliga kommentarer jag får höra är att alla svettas. De är dåligt pålästa och vet inte ens att det finns en diagnos som heter hyperhidros.

Botulinumtoxinbehandling har jag fått men endast armhålor då det är kostsamt, och smärtsamt. Operation som jag tidigare nämnt är nu förbjuden. Botulinumtoxinbehandling i armhålor håller ca 3 månader, jag försöker stå ut och behandlar ca var 6:e månad.

Familj och nära vänner vet om mina problem. De tycker synd om mig och försöker peppa. De gånger jag valt att inte berätta är med personer jag inte känner mig lika bekväm med. Jag är rädd att de ska tycka jag är äcklig. Svett är otroligt tabubelagt, speciellt fötter.

Varför är du så kall och blöt om händerna är en vanlig kommentar.

Hyperhidros är en oerhört jobbig och psykiskt påfrestande sjukdom. För de som inte kan sätta sig in i hur det är så kan jag beskriva det som att ta en dusch och sen inte torka sig. Jag blir begränsad i så mycket i min vardag.