Det är svårt för utomstående att på riktigt förstå hyperhidros. Alla svettas ju, det kan ju inte vara så farligt?
Tänk dig följande. Du går i gymnasiet och upptäcker att du svettas mer och mer från armhålorna, oavsett aktivitet. Dina klasskamrater börjar lägga märke till att du alltid har stora svettfläckar under armarna och undrar om du mår bra? Efter att ha försökt med starka antiperspiranter, Absolut Torr och diverse kostförändringar inser du att du inte kan påverka hur mycket du svettas. Du ringer desperat vårdcentralen men blir nekad att ens träffa läkare. Det är ju bara hormoner, menar de, det går över. Har du testat Absolut Torr? För att dölja dina svettningar slutar du köpa färgglada kläder tills din garderob är helt svart. Du köper dubbla uppsättningar av alla tröjor för att kunna byta i skolan när svettfläckarna har blivit för stora och lukten blivit allt för påtaglig.
Svettningarna blir med tiden allt värre och du svettas nu inte bara från armhålorna utan även från ansiktet, ryggen, under brösten och ljumskarna. Du är tjugo år och ringer desperat din vårdcentral för andra gången och får till sist träffa en läkare. Du beskriver hur dina svettningar begränsar ditt liv och hur det påverkar din livskvalité. Förklarar att du skäms. Läkaren tycker att du överdriver dina symtom, trots att det rinner från ditt ansikte under besöket. Du måste helt enkelt bara vara nervös, menar läkaren. Har du provat att meditera? Nedslagen går du därifrån.
Du påbörjar dina universitetsstudier och har vid det här laget anpassat hela ditt sätt att leva efter dina svettningar. Du är van vid att ditt ansikte alltid är svettigt, att ditt hår klibbar sig fast längs ansiktet, att det rinner längs ryggraden om och om igen och att din rygg alltid är blöt. Du måste konstant tvätta och dina kläder slits därför ut i förtid. Ofta sätter sig svettlukten i tyget och du blir tvungen att kasta dina favoritkläder. Du undviker all form av närkontakt och du åker bil även korta sträckor i desperata försök att vara mindre svettig när du kommer fram. Människor utgår från att du är lat, du bor ju så nära? Sedan flera år klär du dig enbart i svart och du avundas andra som kan klä sig i andra färger. Du undviker att klä dig i klänningar så att svettlukten från ljumskarna inte ska märkas. Du sticker ut på sommaren och människor undrar varför du alltid klär dig i svart? Och är det inte varmt med byxor? Och visste du att du har en stor svettfläck på ryggen? Av någon anledning drar sig människor inte från att påpeka att du är svettig. Har du provat antiperspirant?
Efter dina studier påbörjar du din karriär som jurist. När du kommer in till kontoret på morgonen undrar dina kollegor ofta om du har varit och tränat? Skamset låtsas du som att så är fallet. Vid förhandlingar uppfattar dina motparter dig som nervös och du försöker diskret torka bort svetten från pannan när de tittar bort. Du är alltid klädd i flera lager för att dölja hur svettig du är. Dina kollegor frågar om du inte är varm? Och varför är du alltid svartklädd?
Du söker dig för en tredje gång till en läkare, denna gång direkt till en specialistmottagning. Du får snabbt diagnosen hyperhidros och för första gången känner du dig tagen på allvar. Du har tur och får snart behandling med botulinumtoxin i Köpenhamn. En helt ny värld öppnar sig för dig. Du blir helt torr och börjar klä dig i dina favoritfärger igen, slappnar av i sociala situationer och känner dig mer självsäker på jobbet.
Lyckan visar sig dock vara kortvarig. Mottagningen i Köpenhamn stänger och du har inte längre rätt till behandling med botulinumtoxin. Som ny i arbetslivet har du inte ekonomin att finansiera behandlingarna på egen hand. Din nyfunna frihet försvinner. Du ringer desperat din vårdcentral som skriver ut en medicin som egentligen är mot urinträngningar som du desperat tar. Medicinen ger ingen effekt på dina svettningar och du börjar snart känna dig glömsk. Du slutar med medicinen och efter flera samtal med vårdcentralen får du till sist beskedet att du inte har rätt till behandling.
Det här är mitt liv med hyperhidros. Det är på riktigt.