Min berättelse är lite annorlunda pga. att jag opererades två gånger på Borås Lasarett med fyra månaders mellanrum i mitten på 90-talet. Som gick helt fel.
Mina problem började i lågstadiet eller tidigare men det var då jag började skämmas för min handsvett. Hälsa på fröken, hålla i hand i danslekar, skriva på tavlan, rita, sy (tyget blev för blött) mm. Ja, ni förstår.
När jag kunde, spolade jag vatten på händerna och hade talk, men det fungerade ju inte. Rodnade gjorde jag ofta, tex om det hade varit något bus i klassrummet jag inte ens hade del i hettade det till och jag blev röd i ansiktet. Syndabock! Sedan tonåren har jag alltid fuktat tumme och pekfinger på kläder för att se om det skulle synas.
Jag fick remiss till Sahlgrenska pga hyperhidros och gjorde tester, mätningar för ev operation. Men fick senare besked från kirurgen att de inte kunde utföra den. Remiss till Borås där docenten sa att ev biverkningar kan vara lite hängande ögonlock som är lätta att operera. Jag tog den risken.
Två dagar efter första titthålsoperationen svettades jag istället kraftigt från hårbotten ner till tårna. Andra operationen skulle hjälpa. Men det gjorde den inte. Efteråt fick jag svettningar på hela kroppen av dofter, tugga mat, domningar i händerna. Det var många som drabbades och försökte stämma dem. Men de klarade sig.
Medan jag och de andra drabbade fick ett livslångt lidande både fysiskt och socialt med allt vad det inneburit. Privata problem, samvaro, sociala kontakter isolering, sjukskrivningar som påverkat min ekonomi mycket mm. Men jag har ingen handsvett längre, de är så torra att de behöver fuktas för att vända blad i en bok. Mycket handkräm behövs. Jag hoppas innerligt att ni kan få hjälp utan biverkningar.