Svettningarna började jag upptäcka i mellanstadiet när jag var ca 13 år med en massa rörliga aktiviteter. Tyvärr upptäckte jag rätt fort att jag inte var som andra som kunde springa och leka sedan gå in och sätta sig i klassrummet och fokusera på vad läraren sa. För mig började den psykiska stressen komma då det rann svett från hela min kropp och jag kunde inte göra något för att stoppa det. Just då förstod jag att något behöver göras, så lösningen var att ta med sig en väska med 3 par kalsonger 3 par t-shirts eftersom ytterkläder skulle ju märkas av ifall jag bytte det.
Sedan stegrade det upp. Jag behövde knappt röra mig och från ingenstans kom svettningarna på daglig basis utan någon aktivitet alls även när det var vinter, så jag började skolka från skolan så mycket som det bara gick. Varje lunch gick jag hem till min mormor och morfar som bodde ca 10 min från skolan. Jag låtsades som jag kom från idrotten och ville ta en dusch – de förstod inte så mycket utan vara bara glada att jag kom förbi och hälsa på.
Önskar att jag var modig nog för att prata med min familj och husläkaren, men tyvärr så tog jag den andra vägen och skulle klara det själv. Det resulterade i dåliga betyg och fortsatte även i gymnasiet där det rasade helt med dåliga betyg.
Nuförtiden har jag anpassat mitt liv – besöker inga släktingar och vänner eller sociala sammanhang om det inte skulle vara ett bröllop. Mina anställningar har även dem anpassats efter mina svettningar och väskan med extra kläder följer med mig. Jag har testat varenda grej som skulle hjälpa till med svettningar men inget har fungerat. Jag har låtsats få viktiga samtal för att komma till toaletten och torka av mig. Att tvätta ansiktet är något jag blivit mästare på då jag har ett starkt självförtroende och försätter att köra på.
Är en ödmjuk person så det har blivit mycket samtal till mina nära och kära för stämma av hur de mår trots att jag hellre skulle vilja träffa och umgås med dom. Nu vågar jag ta upp detta med min husläkare, som jag även behållit idag fast jag har flyttat från kommunen, men behövde känna någon tillit för att berätta om mina problem. Då nämnde han att Svettmottagningen fanns och jag fick ett besök dit. Började googla samt läsa allt som stod om hyperhidros och förstod att jag inte var ensam om mina problem.
På besöket fick jag informationen om behandling i Danmark och det var ju inget att tveka om, bara att boka upp och sätta sig på flyget – och vilken skillnad! Så när den kliniken avvecklades var det som ett bombnedslag. Har gjort det bästa av arbete och en vuxenutbildning för att inte låta svettningarna hindra mig men har inte varit enkelt. Varit ärlig mot min familj om mina besvär för att inte förlora dom pga. av lögnen jag byggt upp för någon ska märka av mina svettningar.
Men för drygt ett år sen sa jag upp mig från min anställning då de psykiska påfrestningarna blev för mycket för mig. Så jag tog den enkla vägen ut, sa upp mig ifrån min tjänst som jag annars trivdes väldigt bra i och hade underbara kollegor. Klev in med en vän till mig på deltid i ett bolag för att försöka få ihop en lön, men det gick tyvärr inte och mina krav till honom var orimliga – att jag bara skulle jobba hemifrån via datorn.
Så jag har inte haft någon lön på ett helt år, alla besparingar är slut och lånat en del pengar från familjen med det går inte mer. Min ekonomiska situation gör det omöjligt för mig att lägga ut den summa som krävs för reda upp mitt liv igen eftersom det ska ske mellan 3 – 6 månader. Har börjat söka tjänster som man kan jobba hemifrån, men är inte enkelt att få. Det är oftast sälj och det är inte min starka sida. Älskar att vara med människor och socialisera mig med andra.
Kan skriva hur mycket som helst egentligen då det har följt mig i så många år men kände nånstans att det blir för mycket, hoppas ni förstår att ni inte är ensamma om era problem.
Stort eloge till alla på Svettmottagningen som kämpar för såna som mig, och enormt tack till Dr Carl Swartling som engagerar sig så mycket för hyperhidros. Önskar er all lycka.