Jag har alltid varit en varm person, svettades mycket och lätt redan vid 15-årsåldern, men när jag blev 18–19 tog det fart på riktigt, då blev allt jobbigt med svettningarna. Svettades i ansiktet vid genomgångar/möten eller vad som. Tankarna va 95% av min vakna om hur det kommer gå, hur det ser ut dit vi ska, vilka som kommer vara där, kan man gå ut osv. Detta ledde till att jag började göra en del åtgärder som att inte plugga vidare, inte söka jobbet jag egentligen ville ha vid tiden efter skolan. Att äta med folk var också en mycket jobbig grej som jag helst undvek, kan rabbla upp flera A4 med saker som var jobbiga och gav mig ångest/panik. Att ha flickvän/träffa svärmor/-dotter var bara ett problem så det blev inget med det heller.
Började söka hjälp hos vårdcentralen där jag bor (Västra Götaland), när jag var 18, sökte olika till och från tills jag var 25 år gammal. Aldrig fått någon hjälp, aldrig hört någon ens prata om hyperhidros även fast det är exakt det jag beskrivit. Tills för ungefär 6 månader sedan när min vändpunkt i livet kom. Jag hade vid denna tiden nästan gett upp allt, träffat säkert 5 olika läkare som inte gjorde ett skit. Hittade Carl Swartling och han ställde några frågor, jag svarade. Han sa direkt att du har hyperhidros och vävde in det i väldigt varma, härliga ord där och då. Sa saker som att det är en sjukdom, det har inget med din personlighet att göra och att jag kommer kunna få hjälp av Carl om jag vill. Kanske kan låta fånigt men efter att aldrig ha hört något om sjukdomen förut, utan bara känt sig konstig, som att de är något fel på en, en massa skam så var detta något oerhört skönt.
Sagt och gjort, bokade direkt, 2 veckor senare träffade jag honom på Svettmottagningen i Stockholm. Injektionen/ingreppet jag gjorde var för hela ansiktet där mitt problem var, de gick snabbt och smidigt, proffsigt. Upplevde lite, lite svettningar även efter första ingreppet, fick tid direkt när jag ringde och fyllde i lite mer botulinumtoxin vid andra ingreppet. Sen dess så började mitt ”normala”, riktiga liv, jag kan vara jag, jag kan göra vad jag vill, slippa ha hjärnaktivitet på 100% på några jävla svettningar hela tiden. Detta har förändrat mitt liv och jag är evigt tacksam till Carl, från start till nu. Han har räddat mitt liv på så vis att jag kan leva det på riktigt. Har inte pratat öppet om min sjukdom med folk ännu, familjen och närmsta vänner vet, men folk ska få veta, dels för en själv men också att det är en sjukdom, inget man ska skämmas för.
Under dessa 6 månader jag varit svettfri har jag rest själv till USA 1 månad, hälsat på kompisar i andra städer och varit ute och käkat hela dagar, har börjat studera, gå på konserter och olika föreläsningar, sökt nytt jobb jag ska börja på i höst. Detta var saker jag alltid velat men varit helt omöjligt. Förr hade jag fått panik av tanken att stå själv på Arlanda i långa köer eller att sätta mig i ett klassrum/matsal och äta/studera. Låter helt sjukt men så illa var det innan.
Evigt tacksam till Carl Swartling på Svettmottagningen, och alla som läser och har samma. Det finns hjälp men inte hos vårdcentralen för besvär med svettningar i ansikte, utan då är det privat.
Helt sjukt av svenska staten att man får bekosta ingreppen för ansikte själv då de ”klassas” som lyxingrepp men det finns mycket oförklarliga grejer och skulle gärna prata om detta i en evighet men vill att denna text ska ge inspiration och motivation för den som känner igen sig, för det går att lösa.