Lucas, 26 år

Känner det kunde vara lite kul att dela med mig av min historia av generell hyperhidros, då jag såg andra har delat sina upplevelser.

Min problematik startade framförallt under de sista åren av gymnasiet i samband att jag utvecklade en ganska kraftig svettning från framförallt huvudet och pannan. Svettningarna gjorde mig ganska missnöjd med livet under den tiden som det ska vara som mest härligt, det vill säga man ska äntligen kunna börja festa på allvar samt spänningen som tillkommer när man ska börja på högskolan och så vidare. Själv kände jag bara ångest när det var dags för mig att börja på civilingenjörsprogrammet elektroteknik på KTH. Det här var sommaren 2017.

Extra jobbigt var det när jag kom första dagen helsvettig i pannan och upplevde att alla i salen tittade på mig konstigt när jag kom in salen. Men jag var fast beslutad för att försöka göra det bästa av situationen och valde därefter att närvara på alla festligheter jag kunde under den kommande mottagningen då jag alltid varit en social person. Samtidigt ville jag hellre inget annat än att gå under jorden vid vissa tillfällen på grund av mitt konstanta svettande.

Detta blev särskilt fallen när jag insåg att ett antal tjejer som hade visat intresse för mig tidigare blev ganska iskalla efter att de hade sett mig efter att ha spenderat några timmar i en varm festlokal. (Blött hår, våt panna och fläckar på tröjan och byxor).

Mitt självförtroende befann sig som en konsekvens av detta på botten. Samtidigt tror jag att jag aldrig har känt mig så engagerad av en utbildning som jag har gjort nu under mina första tre år av studier.

Det här fortgick tills jag fick en remiss av min husläkare till Svettmottagningen, vilka därefter hänvisade mig till Köpenhamnskliniken. Där fick jag botulinumtoxin i huvudet och på ryggen. Behandlingen fick precis den effekten som jag hade önskat samt jag kände för första gången på ett bra tag en riktigt stor livsnjutning. Dock varade effekten enbart i cirka 3-4 månader och när jag skulle göra en ny behandling fick jag reda på att verksamheten i Köpenhamn hade upphört.

På grund av de höga priserna ansåg jag att en behandling i Stockholm var initialt otänkbart, så jag försökte ytterligare ännu en gång med att få en remiss inom sjukvården till t.ex. hudmottagningen på Karolinska i Huddinge. Svaret jag fick på min remiss var att de enbart behandlade armhålor och händer, därefter var huvudet helt uteslutet.

Mina besvär försvann inte, så jag bestämde mig för att spara ihop till en behandling på Svettmottagningen i Stockholm och den här gången behandlades enbart huvudet. Effekten av den här behandlingen blev dock inte riktigt som jag hade önskat, samt hållbarheten sträckte sig enbart till 3 månader. Jag var givetvis inte nöjd med detta så jag tog beslutet att testa Svettkliniken istället, vilka var något dyrare men som gav mig ett intryck av att de verkligen ville att effekten skulle vara i ungefär 6 månader. Behandling jag fick hade en effekt som varade helt i 5 månader och avtog helt efter ungefär 6-7 månader.

Därefter har jag fortsatt gå till Svettkliniken, där jag i nuläget har utfört 3 behandlingar av huvudet till en årlig kostnad på ungefär 11.000 kr (motsvarande två behandlingar per år), eller något över 950 kr i månaden. Effekten är god och jag svettas faktiskt mindre på hela kroppen efter att ha behandlat huvudet, detta utan att jag känner mig överhettad på något sätt när det är varmt ute.

Åkomman kan också vara grund till att få ut pengar från försäkringen om man söker. Jag personligen fick ut pengar som motsvarande 8 års behandling och läkemedel från barnförsäkringen från Trygghansa.

I sin helhet känner jag nu en stor framtidsoptimism när jag ska börja på masterprogrammet Elkraftteknik om ungefär en vecka, eftersom jag då inte kommer behöva känna någon oro över att vara den personen som får frågan om hen är nyduschad eller stressad inför varje föreläsning.